Då har vi dragit igång med nästa kapitel.. Just nu sitter jag och undrar om vi gjorde rätt? Kommer det här gå bra?
Vi kom till Uppsala i måndags eftermiddag, fick låna en jättefin lägenhet som vi bodde i som barncancerfonden har där i Uppsala.
I tisdags drog det igång med strålning, det gick bra förutom att det var en kant i nacken som gjorde lite ont och var obehaglig. Eftersom Oliwer måste ligga jättestilla så var det inget som kunde ändras på. Han får stå ut med det tyvärr, som tur är så går det fortare för varje gång, och det är “bara” 6 tillfällen kvar så det går nog bra.
Tillsammans med strålningen så ska han också få en mindre dos med cellgifter. Vincristine (Intravenöst) två tillfällen och PEG- Asparaginase (en spruta man tar muskulärt i låret, 3-4 tilfällen) han var så himla duktig, han var emlad på låret men så bedövade vi lite med isbit också så det tog lite längre ner, funkar jättebra! Eftersom han har reagerat på den sprutan tidigare så ges det Tavegyl innan i förebyggande syfte. Och man måste vara kvar för observation 3-4 timmar efter ifall det blir nån reaktion.
Den dagen var vi på sjukhuset hela dagen, kom till lägenheten vid 18 tiden igen.

Behandling (vincristine som går)
Det blev onsdag, strålning.. Allt var bra, så bra det kan vara i dessa förbannade lägen som vi HAN måste gå igenom. Fortfarande skav av madrassen i nacken, men hanterbart. Dom hade lagt en tunn kompress för att försöka göra det lite bekvämare men det hjälpte inte mycket. Eftersom han måste ligga exakt likadant varje gång så kan dom inte göra så mycket, men dom gör allt för att försöka underlätta för honom. Dom är verkligen toppen där på strålningen! Inge cellgifter.
Torsdag…. Han vaknade upp med ont i mage och ben. Vi gjorde oss iordning och började gå till sjukhuset för strålning, men vi insåg att det inte skulle gå att han gick hela vägen (vi hade kommit en bit och det var inte jätte långt kvar) så jag och Jonny turades om att bära Oliwer på ryggen den bit som var kvar. Han mådde verkligen dåligt och var hängig och allmänt slut. Vi fick läkartid på eftermiddagen. smärtorna beror med största sannolikhet på Vincristine som man kan få ont av.
Sjuktransport
Skruttungen
Oliwer kämpade på den dagen, sov en hel del. Vi hade bokat bio så vi gick iväg på den och såg “Den goda Dinosaurien” Trots smärtor i ben och nya som tillkommit i munnen så kämpade han sig igenom den också. Fick ringa till avdelningen efter bion för att rådgöra med en sköterska vad vi skulle göra, han hade så ont och mådde väldigt dåligt. Efter prat med läkare så fick vi två alternativ. Antingen läggas in och få morfin intravenöst eller komma och hämta. Oliwer vägrar att läggas in så det var bara att klä på oss och knata iväg till sjukan igen för att hämta, vi hade fått låna en rullstol från avdelningen så det funkade ju smidigt att ta sig dit 😉
Dom som jobbar på barnonkologen i Uppsala är helt fantastiska! Alltid så tillmötesgående och alltid så trevliga och snälla!
Nätterna har varit jobbiga, Oliwer har sovit dåligt och somnat sent.
Fredag och sista dagen för den här vecka gjorde vi oss iordning för at bege oss till strålning. Innan var det läge att ta nya blodprover för att se hur det låg till.
Sen åkte vi mot Sthlm!! Oliwer skulle till sin pappa så vi passade på att hälsa på Derin och Danne när vi ändå var så nära. Älskade människor! <3
Fick samtal av sjukhuset som meddelade att Oliwer troligen varit i kontakt med vattkoppor på sjukhuset, så mer mediciner blir insatta för att förhindra smitta.
Sen fick vi veta att levern är påverkad.. För att bukspottkörteln är retad.. Så nu följs det upp med prover varje dag för att se vart det tar vägen. Så där är vi nu och vet inte så mycket mer än.
Han verkade iaf må bättre nu på kvällen så det var ju skönt att höra! Hoppas det fortsätter så, så han inte blir sämre.
Usch det är så mycket som spökar i huvudet hela tiden nu. Hur ska det gå, kommer han fixa det här? kommer kroppen orka den “lilla” behandling han får? Han blev ju så jävla dålig..
Ta hand om er kära vänner där ute.