Blog Image

Varje Hjärta Har Sin Saga

Denna blogg

Den här bloggen handlar om min vardag med en son som är svårt sjuk i cancer sen 10 år tillbaka och hur vi försöker leva Hur livet kan se ut.
Allt från att klara av en dag till att må hur bra som helst.
Följ med i min vardag med psykisk ohälsa.Hur jag försöker att finna mig själv i allt.

Efter 11 år med cancer så somnade min son in den 26/2-2019


En annan del av verkligheten!
Allt är långt ifrån Guld och gröna skogar, men vi kämpar en dag i taget!

Mysig dag på utflykt

2019 Posted on Sun, June 16, 2019 20:31:57

Igår gick den årliga utflykten med Annikas minnesfond av stapeln, Kolmården fick ett besök av lite mer än 100 personer från våra medlemmar! Så roligt att så många kunde följa med.

Vi tog egen bil då min hals inte är ok än och jag ville inte ha på mitt samvete att smitta nåt barn som är svårt sjukt genom att åka buss tillsammans med dom när vi har möjlighet att ta egen bil!
Vi hade med oss vår lilla älskling Viola och hon var så nöjd över att få vara i Bamses värld och kolla på djuren. Blev en mycket lyckad och supermysig dag!
Jag och Jonny vågade oss på att åka Wildfire också, Jonny är höjdrädd så han såg lite blek ut innan men han kunde tänka sig att åka den igen, jag gillade den också men min rygg gillade den inte! Tyvärr hanns det inte med mer, många viljor och stor yta så det var bara att gå vidare efter vi käkat lunch.
Sen så fick jag lite mysig tid med Carro också.

Vi träffades för 11 år sen på Eskilstuna djurpark genom Annikas minnesfond.
Hon var då med i styrelsen och vi klickade direkt! Vi blev genast goda vänner och jag är så glad och tacksam över att just vi träffades där och då.
Oliwer hade precis blivit sjuk då och det var vår första aktivitet med Annikas minnesfond, och det är alltså tack vara dom som vi träffades!

Nu har vi lite planer för framtiden som vi spånar på och jag hoppas det blir av! Är det nån jag vill göra det med så är det henne. Men tills allt är bestämt och vi börjar så är det hemligt 😉

Den här veckan händer det lite spännande grejer!
Imorrn drar min nya kurs igång (Etik och människans livsvillkor) ska bli spännande.
Sen på tisdag är det dags att träffa en från begravningsbyrån där det kan hända att jag får börja arbetsträna! Det är så spännande och roligt, att det faktiskt händer. Trodde faktiskt inte att det togs emot så bra. Jag hoppas så mycket på att det går bra och att jag får möjlighet att komma dit!

Oliwer!
Allt som händer nu är för dig! Jag vet att du ville att jag skulle leva mitt liv och du var så förtvivlad över att jag inte kunde… Jag väljer att leva, du ville det och jag tänker hela tiden på det du förmedlat “mamma lev, mamma lev”!
Älskar och saknar dig så mycket hela tiden ❤️
Kärlek
Emma



Fin dag, men tung

2019 Posted on Fri, June 14, 2019 22:48:02

Tänker börja med att klappa mig själv på axeln lite idag och lite motvilligt vara lite stolt över mig själv! Tänk att jag faktiskt på riktigt klarade av en kurs i privatjuridik, WOW! Hur häftigt är inte det?
Tack alla som trott på mig, ni är fantastiska! Och speciellt tack till Alma och Lisa som hjälpt mig lite och som sett till att jag inte gav upp då! <3

Annars?
En jävligt tung men samtidigt fin dag!
Niorna slutade idag, och Oliwer skulle vara en av dom som stod där på ett av flaken och hoppade av glädje och lycka, skratta och sjunga med till musiken.
Hans klass 9A tänkte på honom och hade skrivit #FUCK CANCER på deras plakat. Det värmde så i hjärtat, samtidigt som det gjorde så ont!

Skolavslutningar i sig är inget jag annars förknippar med Oliwer då han väldigt sällan var med på dom, sist var nog när dom slutade 6an.
Men det kändes idag då dom slutade grundskolan och alla ska till gymnasiet.
FAN!!! Kunde han inte ha fått stanna en stund till och få uppleva det? En skolavslutning med massa glädje!
Jag vet att han fanns med dom idag och såg sina vänner glada och lyckliga, han är så stolt över er! Regnet som full kanske var hans tårar av stolthet? Vi kan ju tänka så iaf om vi vill.
Ni var hans allt fina ungar! Hade det inte varit för er så hade han aldrig levt så länge som han gjorde, han levde verkligen för sina vänner. Jag är er föreviga tacksam, ni kommer alltid finnas i mitt hjärta och har en väldigt stor plats där!
Jag är så glad att jag får möjligheten att springa på er emellanåt <3
Om du bara fått en liten stund till i livet älskade Oliwer!

Tack för all kärlek från er alla!

Kärlek
Emma



Blandat med känslor idag

2019 Posted on Wed, June 12, 2019 20:01:15

Idag är en dag med blandade känslor.
Jag har varit väldigt nere idag efter besök hos kuratorn. Mycket prat om Oliwer och min ångest osv. Ångesten har ju tack och lov lugnat sig jättemycket från för några veckor sen bara, nu är den som värst på kvällarna och då inte varje kväll heller! Fantastisk skönt.
Men den ligger ju där och trycker och väntar på att få utlösas…
Ska börja med mindfullness har vi kommit fram till. Nån som körde det och har bra erfarenheter av det och har tips på vad man ska börja med?
Finns alldeles för mycket på nätet så jag vet inte vad jag ska välja..

Jag är som sagt väldigt nere idag och har mest sovit, har även ont i halsen och är hängig pga det så det gör ju sitt med. Fick ställa in min fika dejt som jag hade planerat in idag. Men det är ju inge konstigt att det är så, är ju van med att alltid få ställa in planer pga av Oliwers sjukdom..
Men jag hoppas vi får till en ny dejt snart!

Men det positiva idag är att jag fick ett samtal från ena ledaren på coahtingteamet idag om att hon fått kontakt med en begravningsbyrå som gärna vill träffa mig och få veta mer om mig och mina tankar kring mitt val av yrke osv.
Nu är det ju inte bestämt att jag får komma dit och arbetsträna.. Men det är ett stort steg i rätt riktning och det känns ju otroligt bra och roligt.
Jag hoppas verkligen att vi klickar och att jag kan få komma dit, det vore fantastiskt.
Enligt henne var dom iaf väldigt gulliga på telefonen och intresserade av att få veta mer!

Nu är det bara två dagar kvar på den här veckan och Milio har bara imorgon kvar i skolan och sen är det fritids några veckor innan han får helt ledigt! Så skönt för honom.
På fredag firar vi skolavslut för både mig och Milio! Vi drar in tlll stan och sover hos brorsan med familj för på lördag tar vi med oss vår lilla älskling Viola till Kolmården med Annikas minnesfond! Så himla mysigt. Vide får hänga på nästa gång när han blivit lite större och får ut lite mer av att hänga på <3
Men på fredag kväll ska nog jag och Jonny gå ut på allsången på Strömpis och bara hänga lite när vi ändå är i stan! Länge sen vi gjorde nåt bara han och jag nu så det är verkligen välbehövligt!
Fasters älsklingar <3

Tror jag ska sätta mig nu ikväll med slutprovet på kursen så jag har det gjort, för på fredag har jag betygssamtal så det är ju skönare att ha det klart i god tid innan.
Man har en timme på sig att göra det, och efter det är jag KLAR! och eftersom jag är godkänd på alla mina inlämningsuppgifter så måste jag göra väldigt uselt ifrån mig på slutprovet om jag inte ska få godkänt i kursen! Men det får vi ju hoppas att jag inte gör..

Jag hoppas att jag får sova ok inatt då det finns en risk att ångesten kommer ordentligt eftersom jag inte mår så bra. Men det återstår att se…

Ha en fortsatt fin kväll alla fina
Och jag vill också passa på att tacka er alla för den respons jag fick på gårdagens inlägg! Det värmde så mycket och jag blev verkligen glad och peppad. Så otroligt fint av er <3

Kärlek
Emma



Aldrig mer

2019 Posted on Tue, June 11, 2019 16:52:00

Aldrig mer får jag hålla dig i handen
Att aldrig mer få höra dig prata, skratta, sura, skrika, prata, vara med dina vänner
Aldrig mer få ha dig nära, kramas, bråka, tjata, aldrig få ligga brevis dig och ha våra djupa natt samtal.
Ändå känns du så nära
För du kommer ju snart hem igen, visst?

När jag tänker tillbaka på dagen du dog så är det som 1000 knivar hugger mig i bröstet.. Det gör så ont för då kommer det ikapp att du faktiskt inte lever längre…

Saknaden är olidlig, men jag kan inte sörja. Det är som att det sitter fast!
Jag kan ju inte sörja nån som inte är borta? Jag vet ju att han är död, kommer aldrig mer hem. Han var ju borta hos sin pappa mycket så det känns ju som att han snart kommer komma hem till oss igen…
Det är ensamt utan honom, han var ju hos mig dygnet runt i stort sett när han var hemma.. det är tomt nu.

Livet går vidare och det är så konstigt! Jag flyter bara med och går på nån autopilot typ.. men det går och jag försöker mitt bästa varje dag. Helt sjukt att man ska behöva leva vidare utan sitt barn! Vart är rättvisan i all det?

På fredag är jag klar med min kurs.. och jag kommer iaf bli godkänd och det är det viktiga! Jag har fullföljt något som jag påbörjat.. Vilken bedrift! Så kort tid efter Oliwers bortgång och jag har klarat av att plugga, helt otroligt ju.
På måndag fortsätter jag med en ny kurs som jag kommer läsa under sommaren, också på distans.
Sen kanske det är en praktikplats på gång! Det känns spännande..

För er som inte vet så har jag bestämt mig för vad jag tror att jag vill jobba med. Efter Oliwer gick bort och jag (vi) planerade hans begravning så hände nåt i mig.. Det var så himla givande på något konstigt sätt. Det var det sista jag gjorde för mitt barn, att se till att han fick en värdig begravning.
Så det vill jag fortsätta med! Så jag vill bli begravningsrådgivare.
Jag är klar med att jobba inom vården. Något som jag alltid trott att jag vill göra, men efter allt som hänt nu så är jag så klar med det!
Jag kommer ju jobba med människor men på ett helt annat sätt, och det känns jättebra.

Kärlek
Emma



Insamling i stadsparken

2019 Posted on Fri, June 07, 2019 21:08:41

Igår var det ju som alla vet Sveriges nationaldag!
Vi åkte in till stadsparken för att stå med Annikas minnesfond och sälja fika till alla mc förare som kom efter kortegen från Kumla.

125 motorcyklar trotsade värmen och körde för att samla in pengar till oss!
Bra gjort och stort tack säger vi <3
Startavgiften skänks alltså till Annikas minnesfond och vi fick trots värmen in 6380 kr och 1000 kr till från fikaförsäljningen!

Det var en mycket varm dag men alla som var där kämpade på med fikat, eftersom jag inte varit med förut och lätt blir lite stressad om det händer för mycket på samma gång så stod jag med och observerade vid sidan av.
Men det var en fin förmiddag och det känns fint att få vara en del av det hela!

Jag blev också glatt överraskad av min syster som kom gående i stadsparken! Superroligt att hon ville överraska <3
Hon var i stan för andra ärenden och vi hade inte en aning om att hon var i Örebro.
Sen kom också brorsan med sin lilla familj, så det blev en jättemysig stund där i stadsparken. Milio fick leka av sig lite grann med kusinerna!

Tyvärr kunde vi inte stanna så länge efter vi var klara med minnesfonden då Jonny har jour och hade bytt bort några timmar för att kunna åka med in till stan.
Det var ju lite som hände i stadsparken hela dagen.

(har verkligen ingen aning varför bilderna blir som dom blir och jag har inte en aning om hur man fixar det! Så störigt) Men bilderna är tagna av Britt Strömberg Annikas minnesfond.



SMC-kortege för Annikas minnesfond

2019 Posted on Wed, June 05, 2019 21:44:49

Jag är med i styrelsen på Annikas minnesfond och har tagit på mig att blogga lite om vad som händer och vad vi gör.
Det blir en konst att få till det i min blogg! Att ha min bearbetning tillsammans med aktiviteter osv som har med fonden att göra, men det kommer nog gå bra ?

Så imorgon är det ju Sveriges nationaldag och den kommer vi fira med en motorcykel kortege, SMC-kortege som går från Kumla till stadsparken. Mc kortegen har stöttat Annikas minnesfond sedan 1996 och har under åren samlat in 251 270 kr till fonden! Härligt tycker vi och är väldigt tacksamma för allt som kommer in <3

Samlingen är kl 10 i Kumla för att sen åka mot Atlas Copcos parkering i Örebro kl 11. Där är det gemensam avfärd mot stadsparken kl 12.
Pengarna som samlats in går till Annikas minnesfond,
Mellan ca 11-13 så står Annikas minnesfond vid stadsparken och säljer fika och tar emot insamlade pengar!
För mig är det första gången jag är där i år. Det är ett par stycken från föreningen som står och säljer fikat.
(bild från Annikas minnesfond, Foto: Jo Larsson)

Gillar ni att titta på motorcyklar tycker jag att ni ska ta er till stadsparken i Örebro och kolla in alla MC! Och så kan ni ju passa på att komma och köpa lite fika och stötta Annikas minnesfond!
Jag kan intyga att pengarna verkligen går till nånting bra, jag har haft dom i livet i 11 års tid och vi har fått så himla mycket hjälp av dom under åren på flera sätt!
Pengarna gör verkligen nytta och barnen får göra roliga saker under åren.
Vi tackar ödmjukast för att dom gjort för oss!

Det blir en del roliga aktiviteter att skriva om under året!

Vill ni läsa mer om vad Annikas minnesfond gör så kan ni gå in på www.annikasminnesfond.se
Dela gärna så att det når ut till fler!

Hoppas vi ses!
Kärlek
Emma



Att en kan få hat så gött…

2019 Posted on Wed, June 05, 2019 13:01:47

Att åka på en resa där en person som skulle vara med inte är det.. Det var inte lätt i början. En månad på dagen innan Oliwer dog så bokade vi resan och då var läget relativt lugnt, och vikande inte i vår vildaste fantasi tro att han faktiskt skulle dö!
När man tänker på det så inser man hur snabbt det faktiskt gick från att hans kropp fylldes med cancer till att det tog över och han dog…

Men i början av resan hade jag svårt att känna att jag kunde njuta av att åka på resan som Oliwer inte var med på som han skulle. Men det övergick rätt snabbt till att faktiskt njuta till fulla av solen och värmen. Och som jag njöt av den veckan!
Ingen ångest och inga sömnproblem! Tänk att det faktiskt går att leva så, magiskt!

Och det var semester på riktigt, alla gjorde det dom hade lust och ork till. Inga krav eller måsten!
Milio växte som person under den veckan, han lärde sig att lita på sig själv och tro på att han faktiskt klarar mer än han tror.
Från att inte våga vara i barnpoolen utan armpuffar till att vara i den större poolen utan armpuffar och vara mer under vattnet än över. Han vågade! Jag är så himla stolt över honom. Han körde sitt race med sin kusin dör nere, dom hittade kompisar som dom lekte med hela dagar och kvällar, vi såg knappt röken av dom och dom gick även och beställde det dom själva ville ha så dom kände sig stora och att dom klarade sig själva!

Jag tror också att Milio kände av det lugn vi hade, alltid när vi varit iväg nånstans så har det alltid varit stress och tror för att det ska hända Oliwer nånting när vi är borta.
Nu fanns inte den oron och det var ett lugn vi aldrig haft innan. Även om Oliwer inte varit med så var det ju alltid en stress och oro över att det skulle hända nåt och vi inte var där, så hur man än vänder och vred så fanns alltid ororn där och flåsade oss i nacken!

Nu är vi tillbaka i vardagen och ångesten är tillbaka och sovrutinerna är ur balans igen.. det höll i sig ca en vecka efter att vi kom hem. Jag hoppas på att komma in i rutinerna igen då jag mådde väldigt bra av det men när ångesten kommer är det svårt att hålla det. Man somnar sent och är för trött på dagen för att orka en hel dag så då måste jag vila. Och där är vi ju ur rutinen bara där och att man inte är lika aktiv som man var på Cypern även om man mest låg i en solstol så blev man ju trött.
Jag hade gärna stannat på den där semestern bra länge! För första gången typ någonsin kände jag att jag inte vill ska hem, att jag inte har nåt att åka hem till. Dom jag vill ha hos mig var ju där med mig.

Nu är det lite långledigt så det ska bli skönt att bara vara… Jag är ju dock inte ledig på fredag så då måste jag ju iväg men det känns ok ändå.
Och om en vecka ä det sommarlov för Milio, med undantag för fritids några veckor till.
Tänk att han efter sommaren börjar 3e klass! Helt galet ju… börjar bli en stor kille nu <3

Nu ska dagen fortsättas i lugnets tecken! Jag ligger i fas med mitt plugg, faktiskt lite före så jag känner ingen stress med det heller.. Så himla skönt och o en vecka är det slut med plugget för min del också!

Ha en fin dag
Kärlek

Emma



Saknad…minnen…sorg..

2019 Posted on Tue, May 14, 2019 22:42:44

Så var dagen kommen då jag skulle börja med sorgbearbetningen… Igår kväll valde jag ut några bilder på Oliwer från han föddes till ca 3 år. Vad man glömmer! När jag ska iväg nästa gång så ska vi börja med starten på det som blev helvetet på jorden! Från dagen han blev sjuk fram till nu kommer jag ihåg i stort sett allt, mesans tiden innan är som en dimma där man bara ser ibland.

Så vi pratade alltså om Oliwer som bebis, man börjar med det första minnet man har och det är ju såklart när han föddes, sen fortsätter man fram till slutet.
Det gick iaf bra! Tittade och pratade med värme.. Vi undrar lite vad som egentligen ligger bakom ångesten, jag tror att jag försökt vara stark för länge så min hjärna vet inte hur den ska bete sig nu när skyddandet är över, det finns inget hot längre! Och om jag släpper och det brister så vet jag ju inte vad som händer, kommer jag någonsin att resa mig igen då?
Idag kom det upp massa bilder i mina minnen på Facebook från när han var ca 5-6 år…ont…fint…minnas…saknad…

Jag tänker ju mycket på Milio, han behöver ju inte mig mindre nu än vad han redan har. Och tänk om jag bryter ihop så jävligt att jag inte reser mig igen! Rädd… ångest…flykt..

Igår sa Milio att han ville åka till Oliwers grav, han vill dit ofta. Och tur är väl det för annars vet jag inte om jag kommit iväg dit… Jag hatar att åka dit nu när det inte finns nån gravsten! Ett fjuttigt kors…tom…sorg…smärta…
Men om ca 1,5 månad så kommer gravstenen! Det är så speciell så jag blir så rörd av den, bild kommer när den är på plats, enär verkligen något alldeles extra och det är min bästa Derin som fått ihop den till den finaste av gravstenar! Bäst är du!…tacksam…älskar…saknar…

Idag åkte vi dit tillsammans med min svägerska som sällskap..
(Vet inte varför vissa bilder hamnar snett..)

Imorrn blir det ett par timmar på coachingsteamet för lite plugg sen bär det av till stan för lite massage innan Milio kommer hem från skolan! Och jag måste även ringa till psykiatrin för att diskutera lite, nu har jag dragit ut på det för länge så nu måste jag göra det!

Hoppas ni alla får en fin morgondag!

Kärlek
Emma



« PreviousNext »