Första årsdagen börjar närma sig, dagen då en stor del av mig dog. Dagen då Oliwer dog! Året har varit jobbigt på många sett, men det har också gett mig något bra! Jag har valt att leva, för min skulle och för mina killar här hemmas skulle, men också mycket för Oliwers skull. Han ville det och jag vet att han sitter där på sin plats och hejar på. Jag vet att han är stolt över oss, hur vi krigar på och kämpar för att leva.

9 månader efter att Oliwer gått bort så gick Jonnys pappa bort hastigt. Begravningen var otroligt jobbig, mycket som kom tillbaka från när vi satt i samma kyrka 9 månader tidigare.

11 månader senare så fick jag besked om att han vän till mig gått bort. Vi hade inte så mycket kontakt dom senaste åren men hon var ett stöd för mig många gånger under dom nästan 17 år vi kände varann. Begravningen är nästa vecka och jag har inte möjlighet att närvara vilket känns väldigt jobbigt. Jag är övertygad om att den kommer vara något extra!

Det som varit bra under året är att jag har börjat jobba, jag började i höstas som timvikarie på mitt “gamla” jobb på daglig verksamhet vilket ledde mig till ett vikariat i 5 månader på halvtid! Jag mår så bra av att vara där och jag har så otroligt fina kollegor. Jag hoppas också att vikariatet blir förlängt men det återstår att se när det närmar sig. Så nu kan jag titulera mig som handledare! Det känns stort, jag har ju inte kunnat ha ett jobb med fasta tider under 11 års tid, så att jobba på schema är otroligt skönt! Det är också en trygghet för Milio att veta när han ska vara på fritids osv. och så är det väldigt bra för mig att få in ordentliga rutiner! Att få det är viket gör också att jag känner att jag är bra, att dom faktiskt vill ha mig där och att jag gör något bra. Det enda jag kunde och visste innan var att ta hand om ett sjukt barn.

Jag och Jonny har börjat i en grupp med föräldrar som mist sitt barn i cancer via barncancerfonden. Jag var skeptisk till första träffen och kände att det kanske inte var något för mig att vara med i, men nu i efterhand så känns det väldigt bra, det är en fin grupp människor vi får träffa. Vi ska ses 5 gånger i år och varje gång är det ett nytt ämne som vi fokuserar mer på. Nästa träff handlar det om dödstillfället och begravningen. Syrran har fixat en fotobok åt mig från begravningen, så fint av henne att göra den åt oss! <3

På årsdagen kommer syrran hit. Känns skönt att få lite sällskap, inte för att den dagen är mer jobbig än någon annan dag men det blir fint att hon kommer. Dagen efter åker vi till graven när Milio slutat skolan, brorsan med familj kommer nog också <3 På jobbet är dom så fina mot mig, dom undrade om jag ville vara ledig på onsdag när årsdagen är men det kände jag inte var aktuellt, som sagt så är inte den dagen jobbigare än nån annan dag då alla dagar utan honom är ett helvete på jorden! Men jag kunde iaf byta eftermiddagspasset med en kollega så jag jobbar dag istället! Jag är så glad att jag har så fina människor runt mig som fångar mig om jag skulle falla. Jag behöver aldrig känna mig ensam.

Jonny är i Egypten och kommer inte hem fören nästa lärdag, 15 dagar ska han vara borta och första veckan är snart avklarad. Saknar honom massor, vill att veckan ska gå fort så han snart är hemma igen! Tur att jag jobbar och Milio är i skolan så det kommer att gå fort! Han är värd den här semestern, han behövde verkligen den här återhämtningen av flera anledningar <3

Förra veckan var jag i Fanhyttan med 2 vänner för att gå på Medial afton med Terry Evans. Det var en utmaning att åka dit och inte ha för stora förväntningar på att någon skulle komma fram till mig, samtidigt som det är därför man åker dit. Tyvärr var det ingen som kom fram till mig den här gången men kanske nästa gång om jag har tur! Åkte tyvärr där ifrån med en känsla av besvikelse. Men skam den som ger sig 😉 Vill ha en privat sittning med honom men just nu fanns det inga bra tider som passade mig, men en dag kanske det dyker upp ett tillfälle..

Ta hand om er fina ni <3