Publicerat 2010-03-04 18:56:58

Mycket händer just nu… Bloggen har jag tappat någonstans på vägen, har tappat stinget..

Oliwer skulle ha fått sin sista behandling i måndags, men eftersom det var magsjuka här hemma så fick vi skjuta upp det i en vecka.

Idag mår jag hur dåligt som helst, full med ångest, panik, det kryper i kroppen och jag vill bara skrika och slå. Var på arbetsförmedlingen för att prata om arbetsträning idag, och bara att ta sig dit var en pers! jag skakade och mådde så dåligt. Jag orkar inte vara såhär längre, det har pågått i så många år nu.
Jag är ensam hemma med Oliwer idag, Jonny kommer inte hemfrån jobbet förren ikväll, jag tycker inte om att vara ensam när jag mår såhär… Men snart är det dags för Oliwer att lägga sig då kan jag lägga mig eller nåt… Jag kan inte sova på nätterna. Allt kommer så jävla olägligt, för mycket tankar och för mycket oro för att sova.

Imorrn ska jag överraska Oliwer med att åka in till stan för att gå på bio och äta på McDonalds. Det blir Alvin och gänget 2, tror och hoppas att han blir superglad. Jag tycker det ska bli rligt att göra något bara han och jag, det behöver vi. Jonny jobbar sent imorrn med.

En rolig sak ska jag iaf berätta, nu tänker jag inte hålla på det längre dom flesta vet iaf.
Jag är GRAVID!! igår gick vi in i v.10 (9+1) Vi är såklart jätteglada för det, vi har väntat på det här i 1,5 år nu och efter 1 missfall och massa försök utan resultat så har det tagit sig, och det känns som att det är på riktigt nu… Oliwer vet om det och han är jätteglad och berättar mer än gärna för folk så det är inte direkt nån hemlis hehe.
Som det ser ut nu är jag beräknad den 5:e oktober, 3 dagar innan Oliwer föddes. Det är allts exakt 7 år sen jag var gravid sist. Helt galet.
Har varit hos barnmorskan på inskrivningssamtal, ska dit snart igen för blodprover. Efter det ska vi boka tid för KUB-test, ett tidigt ultraljud för att kolla om det finns låg eller hög risk för kromosmfel.

Eftersom det händer så mycket olägligt just nu så känner jag mig inte riktigt glad heller, även fast jag är överlycklig. Dubbla känslor. Tror och hoppas att allt löser sig, men just nu ser jag inte så ljust på saker och ting. Har inte mycket hopp om nånting. Och så vill jag ju inte känna! Jag vill ju vara gad, vi är gravida, Oliwer ska få sin sista behandling. Vilket jag iofs sig kommer gå och oroa mig för som bara den, varje dag kommer bli en kamp mot psyket. Oron kommer spela mig ett spratt!

Nej nu får det räcka, orkar inte skriva mer. Får se när nästa inlägg kommer, jag har ju som sagt tappat glöden lite, en jag hoppas jag får tillbaka den snart. Hoppas att ni har det bra iaf och ta hand om er!