Publicerat 2010-03-09 21:22:41

Jaha, sista behandlingen igår. Blandade känslor, känns bra samtidigt som jag är livrädd.
Jag är grymt besviken på hur dagen blev igår, eftersom vi fick skjuta upp behandlingen en vecka så hade inte våran läkare tid utan dom fick ta in nån som hade tid och henne har vi träffat max 2 ggr. under dom här 2 åren så det är ingen vi känner, och jag kände att jag inte riktigt fick den tid jag kanske ville ha för att sitta och prata osv.
Hon frågade hus Oliwer mådde sen skulle hon direkt börja undersöka honom så jag fick hejda henne för att ens kunna ställa första frågan, hon kändes bara stressig och verkade inte alls ha tid för mina frågor.
Hon sa att jag skulle spara mina frågor tills vi kom till Uppsala! det är inte så långt kvar dit nu så jag kanske kan vänta tills dess och då får jag ju veta allt, kan jag inte vänta får jag ringa och boka tid med den läkaren som haft oss hela tiden. Och han mina vänner är BRA!

Sen är jag väldigt oroad för Oliwer, han äter ingenting! eller det lilla han äter kan knappt kallas nåt. Idag fick han i sig 2 fiskpinnar och han var jättehungrig, han ville ha 2 till men det gick inte han låg och grät för att han hade ont i magen. Det här har pågått ett tag nu, och han väljer till och med bort godis m.m. Tog såklart upp det här igår, men läkaren sa att han var så fin i kroppen så han fick i sig det han behövde…
Ska ringa till sköterskan imorrn som har hand om Oliwer, nåt måste göras och jag vet fan nte vad! han börjar ju bli blek och hängig. Får kanske bli att ha ett möte med dietisten, jag måste få hjälp det här går inte längre. Han har ju ork än iaf.

Sen satt han här förut ikväll och bara grät och pratade om skolan, det verkar inte vara bra där så jag måste ta mig ett snack med dom också. Skolan är ju viktigt så det måste ju vara bra där, kanske det har nåt med att göra att han inte kan äta? att det är nåt psykiskt som ligger och blir instängt, han är ju fortfarande bara ett barn så det är väl svårt för honom att få ut vad han känner och vad som är fel? Han har ju varit med om en hel del i sitt korta liv, kanske ska få honom att gå och prata med någon som kan sin sak? jag märker ju så tydligt att nåt är fel men han säger att han inte vet vad det är! Jag vill ju bara att han ska må bra, älskade barn!

Jag känner mig helt förstörd, maktlös på nåt sätt. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra! Jag finns ju för honom dygnet runt han kan ju alltid komma och prata med både mig och Jonny.

Känns som det är lite för mycket oros moment just nu, det största är ju såklart Oliwer som jag oroar mig för mest. Sen är det annat också som jag inte riktigt vill skriva av mig om.
Det här kommer ju lösa sig…. Jag vill nästan bara sitta och störtböla, men det går inte känns inte som att det finns några tårar..

Du är mitt allt hjärtat!! Älskar dig så det gör ont!