Blog Image

Varje Hjärta Har Sin Saga

Denna blogg

Den här bloggen handlar om min vardag med en son som är svårt sjuk i cancer sen 10 år tillbaka och hur vi försöker leva Hur livet kan se ut.
Allt från att klara av en dag till att må hur bra som helst.
Följ med i min vardag med psykisk ohälsa.Hur jag försöker att finna mig själv i allt.

Efter 11 år med cancer så somnade min son in den 26/2-2019


En annan del av verkligheten!
Allt är långt ifrån Guld och gröna skogar, men vi kämpar en dag i taget!

Tomheten

Uncategorised Posted on Sat, September 19, 2020 16:46:43

Idag är jag helt tom.. Jag saknar Oliwer så jävla mycket. Jag känner inte så mycket idag förutom det, en saknad så stor så jag inte orkar känna och en ångest som inte går att beskriva.

Jag jobbar en hel del, mycket för att jag inte orkar tänka så mycket. När jag är ledig mår jag inte alls så bra, rutiner kommer ur balans. Jag har fått ett nytt jobbuppdrag som jag går in i med hjärta och själ! Ett uppdrag som är en del av en stor dröm jag har haft väldigt länge gått i uppfyllelse. Går inte in på så mycket mer än så just nu men jag är så tacksam för det uppdraget!

Livet rullar på och jag hinner inte med att tänka så mycket, men idag kom det över mig att Oliwer är död. Han kommer aldrig in genom dörren igen, jag får aldrig höra honom skrika när han spelar, aldrig mer. Det har jag ju vetat hela tiden men ibland kommer det över mig extra hårt. Nånstans i mitt inre så tror jag att han ska komma in genom dörren, att han bara är hos sin pappa extra länge. Han kommer hem! Men så kommer dom här dagarna där jag tar till mig att han faktiskt är död! Och dom dagarna är så jävla grymma, jag vill inte vara med. Jag vill bara gömma mig för allt, alla känslor, alla tankar, ALLT! Den tomhet jag känner är fruktansvärd. Jag vet knappt vart jag ska göra av mig själv i den otroligt starka ångesten jag bär på dom här dagarna… Saknad, ångest och tomhet. Jag vill bara skrika rakt ut men det kommer igen skrik, det fastnar i bröstet och som ger mig den kraftiga ångesten.

Vi planterade en japansk lönn brevis hans gravsten. Ett träd som han är med i sin grav och ger liv till. På det sättet kommer han föralltid att leva vidare med oss.

Milio påminner så mycket om sin bror så det är läskigt! Han beter sig på exakt samma sätt som Oliwer gjorde.

Snart fyller mitt lilla älskade hjärta 10 år! Helt galet att han funnits med oss så länge. Utan honom vet jag inte vad jag hade gjort. Det är ju för honom jag måste hålla i och inte falla isär.

Älskade Milio!



Uncategorised Posted on Thu, May 21, 2020 16:13:41

Jag springer, springer så fort benen bär mig! Jag springer från smärtan som kryper sig på allt mer, jag märker hur kroppen börjar kämpa emot. Jag vill inte känna den smärta jag vet finns där inne.. Jag är för rädd, för rädd för att inte kunna komma ifrån den igen. Jag kommer fortsätta springa, men en dag tar ju orken slut och jag vet inte hur länge till jag kommer orka springa.

Andas för att inte falla!

Allt går så bra nu! Jag har ett jobba jag trivs på så himla mycket, jag ska snart börja studera på halvtid. Målet med det är att tids nog bli utbildad undersköterska. Det får ta den tid det tar jag förstår det, men för att orka fortsätta så måste jag hålla igång för om jag stannar upp så tror jag inte att glöden kommer tillbaka!

Hur bär man sig åt? Jag vet verkligen inte.

Jag börjar få mer och mer ångestattacker, tack och lov inte så ofta men när dom kommer så är dom inte roliga! Och dom kommer när jag är ensam. Det är när dom kommer som jag inser hur sjuk jag var tidigare, när jag levde med det varje dag!

Sen har jag så otroligt dåligt samvete för att jag inte åker till graven så ofta! Oliwer förlåt! Men jag känner bara en sån otrolig ilska när jag är där. Jag är så arg, på honom, på mig, på allt! Fan att vi inte kämpade mer tänker jag, men så kommer insikten att vi inte kunde kämpa mer. Det gick ju inte.. Och jag är så arg för det! Smärtan över att han är borta, det är det jag springer ifrån.. Jag vågar inte stanna upp…

Dom sa att tiden läker alla sår, jag säger att ärren kan bli värre.

Fan vad jag saknar honom!



Nåt jag aldrig trott jag skulle sakna

Uncategorised Posted on Sun, February 23, 2020 20:13:55

Nu ett år efter hans bortgång så känner jag en ganska stor tomhet, allt försvann ju med honom. Jag saknar sjukhusen, jag saknar hans sköterskor, han läkare som jag hatälskade, vi kom ju att stå ganska nära eftersom vi haft i stort sett samma personal i 11 år. Men jag saknar dom, att inte längre ha kontakt med det liv man levt i så många år känns tomt. Jag vill inte ha tillbaka det livet för att jag vill inte ha all den smärta Oliwer fick utstå i alla år, och även vi alla runt omkring honom.

Jag saknar alla turer till Eskilstuna där vi byttes av med hans pappa. Jag saknar dom! Hans pappa, farmor och farfar som han älskade så högt och vi har alltid haft en fin relation. Nu är kontakten inte lika tät men den finns såklart och det är jag så tacksam för <3 Vi ses ibland när dom kommer till graven och hälsar på vår Ollie.

Såklart saknar jag allt som hade med Ollie att göra, men jag trodde nog aldrig att jag skulle sakna sjukhusen så mycket som jag gör. En av undersköterskorna har jag lite kontakt med i och med Annikas minnesfond.

Milio pratar ofta om att han saknar Uppsala, han fick vara med när vi hade vårt sista möte med läkarna där efter han gått bort, hängde på lekterapin en stund. Han vet ju inget annat liv han heller än att leva i sjukhusmiljö och med sjukdom dygnet runt, aldrig veta hur en dag skulle se ut eller om jag var hemma när han kom hem från skolan. För vi kunde aldrig veta hur dagen blev. Nu lever vi ett liv som dom flesta med jobb och skola, Milio måste gå till skolan trots att det går magsjuka och andra sjukdomar som han aldrig kunnat göra tidigare då det kunde innebära att Oliwer blev jättesjuk. Svårt för Milio också att förhålla sig till allt nytt som ska vara det “normala”

Han har det inte lätt vårt lilla hjärta och det gör så ont i mig att han har det så jobbigt. Älskade barn vad jag älskar dig <3



Dagen då en del av mig dog

Uncategorised Posted on Fri, February 21, 2020 19:28:47

Första årsdagen börjar närma sig, dagen då en stor del av mig dog. Dagen då Oliwer dog! Året har varit jobbigt på många sett, men det har också gett mig något bra! Jag har valt att leva, för min skulle och för mina killar här hemmas skulle, men också mycket för Oliwers skull. Han ville det och jag vet att han sitter där på sin plats och hejar på. Jag vet att han är stolt över oss, hur vi krigar på och kämpar för att leva.

9 månader efter att Oliwer gått bort så gick Jonnys pappa bort hastigt. Begravningen var otroligt jobbig, mycket som kom tillbaka från när vi satt i samma kyrka 9 månader tidigare.

11 månader senare så fick jag besked om att han vän till mig gått bort. Vi hade inte så mycket kontakt dom senaste åren men hon var ett stöd för mig många gånger under dom nästan 17 år vi kände varann. Begravningen är nästa vecka och jag har inte möjlighet att närvara vilket känns väldigt jobbigt. Jag är övertygad om att den kommer vara något extra!

Det som varit bra under året är att jag har börjat jobba, jag började i höstas som timvikarie på mitt “gamla” jobb på daglig verksamhet vilket ledde mig till ett vikariat i 5 månader på halvtid! Jag mår så bra av att vara där och jag har så otroligt fina kollegor. Jag hoppas också att vikariatet blir förlängt men det återstår att se när det närmar sig. Så nu kan jag titulera mig som handledare! Det känns stort, jag har ju inte kunnat ha ett jobb med fasta tider under 11 års tid, så att jobba på schema är otroligt skönt! Det är också en trygghet för Milio att veta när han ska vara på fritids osv. och så är det väldigt bra för mig att få in ordentliga rutiner! Att få det är viket gör också att jag känner att jag är bra, att dom faktiskt vill ha mig där och att jag gör något bra. Det enda jag kunde och visste innan var att ta hand om ett sjukt barn.

Jag och Jonny har börjat i en grupp med föräldrar som mist sitt barn i cancer via barncancerfonden. Jag var skeptisk till första träffen och kände att det kanske inte var något för mig att vara med i, men nu i efterhand så känns det väldigt bra, det är en fin grupp människor vi får träffa. Vi ska ses 5 gånger i år och varje gång är det ett nytt ämne som vi fokuserar mer på. Nästa träff handlar det om dödstillfället och begravningen. Syrran har fixat en fotobok åt mig från begravningen, så fint av henne att göra den åt oss! <3

På årsdagen kommer syrran hit. Känns skönt att få lite sällskap, inte för att den dagen är mer jobbig än någon annan dag men det blir fint att hon kommer. Dagen efter åker vi till graven när Milio slutat skolan, brorsan med familj kommer nog också <3 På jobbet är dom så fina mot mig, dom undrade om jag ville vara ledig på onsdag när årsdagen är men det kände jag inte var aktuellt, som sagt så är inte den dagen jobbigare än nån annan dag då alla dagar utan honom är ett helvete på jorden! Men jag kunde iaf byta eftermiddagspasset med en kollega så jag jobbar dag istället! Jag är så glad att jag har så fina människor runt mig som fångar mig om jag skulle falla. Jag behöver aldrig känna mig ensam.

Jonny är i Egypten och kommer inte hem fören nästa lärdag, 15 dagar ska han vara borta och första veckan är snart avklarad. Saknar honom massor, vill att veckan ska gå fort så han snart är hemma igen! Tur att jag jobbar och Milio är i skolan så det kommer att gå fort! Han är värd den här semestern, han behövde verkligen den här återhämtningen av flera anledningar <3

Förra veckan var jag i Fanhyttan med 2 vänner för att gå på Medial afton med Terry Evans. Det var en utmaning att åka dit och inte ha för stora förväntningar på att någon skulle komma fram till mig, samtidigt som det är därför man åker dit. Tyvärr var det ingen som kom fram till mig den här gången men kanske nästa gång om jag har tur! Åkte tyvärr där ifrån med en känsla av besvikelse. Men skam den som ger sig 😉 Vill ha en privat sittning med honom men just nu fanns det inga bra tider som passade mig, men en dag kanske det dyker upp ett tillfälle..

Ta hand om er fina ni <3



Nu händer det grejer

Uncategorised Posted on Wed, September 18, 2019 22:54:26

Nu ni! Nu händer det grejer i livet.

Imorgon ska jag tillbaka till mitt jobb som timvikarie! Jag ska börja med att gå brevid några dagar för att känna på lite och se vad som hänt sen sist, det tror jag blir jättebra men känns ändå lite konstigt att gå brevid när jag varit där en hel del tidigare 😉 men ändå skönt! Så två dagar den här veckan och två dagar nästa vecka, två olika ställen. Sååå skönt att få komma igång och göra nån nytta med livet! Jag håller i praktiken också och det känns också jättebra så nu ska jag försöka kombinera jobb och praktik. Vet ju vad jag vill så jag vill inte släppa praktiken utan vill ju fortsätta lära mig yrket och jag har ju sån himla tur att ha hamnat på en så bra begravningsbyrå som verkligen tar sig till mig och bryr sig. Idag sa hon att hon tyckte det var synd att hon inte hade mer jobb för då hade hon anställt mig direkt!

Praktiken går bra måste jag säga. Jag har kommit på att jag är ganska bra på att stänga av när jag är där. Jag har varit med på ett par begravningar och det har gått bra, jag stänger av där så det är inte jobbigt. Det jag tycker är lite jobbigt är nu när man sitter hemma och börjar fundera lite så kan det kännas lite jobbigt. Jag har varit med på ett gäng kistläggningar och nu börjar tankarna. För snart sju månader sen låg Oliwer där inne på patologen, han låg i det kylrum där vi tar ut dom, han låg på den britsen och las i kistan, kistlocket skruvades igen med en skruvdragare och kördes till krematoriet i väntan på begravningen. Det känns jobbigt i efterhand, allt jag gör har gjorts med Oliwer, och nu i efterhand så är jag glad att jag inte var med på hans kistläggning för jag tror inte jag hade klarat det här jobbet då. Samtidigt som jag ångrar att jag inte var med och fick göra det sista för honom, väldigt dubbla känslor där.

Sen rullar det på med Annikas minnesfond också, jag har fått uppdraget att hjälpa till lite smått med att fixa med lottlistor som vi har varje år. Vi säljer lotter där man kan vinna fina priser. Känns bra att få göra nåt för att hjälpa till där med. Jag ringer runt och fixar med lite priser osv. Så vill ni köpa lotter så är det bara ni hojtar till, dom säljs för 10 kr styck 🙂

Ja det börjar hända något i livet och det känns så bra, som jag känner nu iaf! Kan ju inte veta innan hur det känns men jag tror att det kommer bli toppen bra.

Med Milio går det toppen i skolan också! Det flyter på med läxor och han utvecklas så mycket, så stolt över honom <3 älskade barn! Igår kom en kvinna från Annikas minnesfond och överraskade honom med en ny helt egen sparkcykel! Nästan alla saker som han har nu är efter Oliwer men nu fick han nåt som bara var hans, och han blev så glad och är så stolt över den, visar upp den för sina vänner och är så nöjd! Det var du så jävla värd Milio <3

Avslutar med en fin dikt som är skriven av Sofia Silvertsdotter, Strimmor av ljus som lästes upp när vi var på yoga i Sälen för ett par helger sen <3

Ett ledset hjärta behöver tid och förståelse, inte krav på att bli glatt när tårarna fortfarande rinner. Tårar är sorg som hittar hem och att måla över en sorgsen själ med rosa färg fungerar inte. Vägen för sorg är alltid igenom, inte runt.

Motsatsen till tårar som frigör, är att älta något och vägra släppa taget om det. Att sörja är inte samma sak som att kedjas fasta i det förflutna, tvärtom är och tårar en förutsättning för att inte fastna i det som var.

De dagar jag är ledsen, låt mig vara ledsen. Låt tårarna läka och visa mig vägen till glädjen bakom sorgen. Ge mig mod att ge sorgen plats, så att den inte jagar mig i framtiden. Hjälp mig att stå modig i motvinden med vetskap om att svårigheter ger bärkraft, djup och nya regnbågar.

Glöm inte att ta hand om varandra!

Kärlek Emma



Lost

Uncategorised Posted on Tue, September 10, 2019 14:28:52

Länge har jag känt att jag vill skriva av mig lite men samtidigt inte haft behov av det. Jag gör ett försök till det nu.

Livet är för tillfället sjukt tråkigt! Händer inte nånting, jag kommer ingenstans… Jag pallar inte längre sitta och inte göra nåt! Jag har sökt jobb på begravningsbyrån här i Fjugesta, och jag har lagt mig tillgänglig för jobb på mitt timvikariejobb.. Hoppas verkligen att det händer nåt snart.

Helgen var iaf händelserik! I torsdags åkte jag och Jonny till Gammelgården i Sälen för att medverka på en Vi som mist träff med Barncancerfonden. Vi var ett 20tal föräldrar med samma öde där och det var en helg med många känslor. Många kände varann sen innan och jag och Jonny var dom som mist vårt barn senast så det var lite speciellt.

På fredagen var det vandring inplanerat och vi gick en mil på fjället, dock inget vi fastna för 😉 men det var kul att testa på det. Sen på eftermiddagen var det yoga och instruktören var helt fantastisk! Jag gillar yoga och funderar på att börja gå på det. Sen var det middag, vilken mat vi fått dom här dagarna! Och på kvällarna satt vi samlade tillsammans i samlingsrum osv på hotellet och bara pratade och umgicks, papporna kollade fotboll och vi mammor satt på annat håll och pratade <3 Lördagen var det dags att åka till relaxen på Experia med bastu och bad. Också väldigt mysigt!

Vi har träffat många fina människor den här helgen och några kom vi extra nära. Fin och speciell helg!

I januari börjar en Vi som mist grupp där det är mer uppstyrda samtal osv, och några av dom som var med i helgen kommer vi gå tillsammans med så det var skönt att få ansikten på dom så man vet lite vilka som är med i gruppen, och även på dom som håller i dom grupperna!

Jag är så trött på allt just nu.. Jag måste hitta nåt att göra! Jag vill ha en förändring i mitt liv och det jag helst vill göra kräver drastiska åtgärder som jag inte vet om jag klarar av, och det drabbar familjen och det skulle nog kännas sjukt egoistiskt (är inte självmordsbenägen, lät lite så men det är inte det jag menar! Vill bara vara tydlig där). Jag vet ingenting, nåt måste ske iaf! Men vad?? Livet är bara upp och ner just nu… Jag måste tänka på mig själv och göra det jag vill men när man inte vet vad man vill är det svårt. Jobbmässigt har jag gjort vad jag kan just nu, men utöver det så är jag lost! Känslomässigt lost…

(min blogg är flyttad och jag har inte lärt mig den än så jag vet inte hur man får in bilder just nu så det får bli bildlöst tills jag lärt mig..)

Emma

I torsdags åka jag och Jonny till Gammelgården i Sälen för en helg där med Barncancerfonden. “Vi som mist” träff men ca 20 andra föräldrar med samma öde.



Livet nu..

2019 Posted on Wed, June 26, 2019 21:03:58

Livet går vidare och just nu funkar det relativt bra.
Jag är på praktik 2 dagar veckan några timmar per gång, och jag känner att jag kanske har hittat rätt! Det är ett fint yrke begravningsrådgivare. jag har varit med på en begravning och 2 kistläggningar, och jag var nervös för kistläggning då jag inte visste hur jag skulle reagera på att se en död människa men det har gått över förväntan.
Att få göra det fint för en person innan sista vilan känns väldigt fint men jag är också väldigt glad att jag inte var med på Oliwers kistläggning. Jag tror inte jag hade känt på samma sätt som jag gör idag, men det kan jag ju inte veta säkert eftersom jag inte var med men spontanas så är jag glad för det.
Oliwers fantastiskt fina kista som han hade bestämt själv hur den skulle se ut<3

Personerna som jobbar där är så himla fina och trevliga! Så glad tt jag hamnat där jag gjort. Det är en lite mindre begravningsbyrå och jag får lära mig så mycket dom kan, dom har ju inte jättemycket att göra då dom är så pass små men då har dom tid att lära mig också.

Plugget går sådär.. Jag påbörjade en ny kurs, och det är mycket svårare än den förra kursen! Så vi får väl se hur det kommer att gå, men jag vill ju inte gärna ge upp direkt.
Jag försöker hålla i lite till..

Imorrn åker jag och Milio in till stan för att sova hos brorsan, vi ska vara barnvakt på fredag åt älsklingarna!

På måndag åker jag Jonny och Milio till Uppsala för att träffa Oliwers läkare för att få ett avslut där. Milio har varit lite ledsen även att vi inte kommer åka dit något mer så jag tror det blir bra att få ett avslut för oss alla.

Nästa torsdag drar vi till Stockholm! Det blir väldigt mycket roligare. Jag åker till min älskade Derin och vi ska på 90tals festivalen på lördagen! Sjukt kul ju. Var där förra året med Alma så jag vet ju vad jag har att vänta! Lycka!!
Jonny och Milio åker till jonnys brorsa och familj och hänger där, så det blir en mysig helg för oss alla på olika håll.

Kärlek
Emma



Bra dag

2019 Posted on Thu, June 20, 2019 18:18:28

I början av veckan så var jag och träffade en person på begravningsbyrån som jag ev skulle få arbetsträna hos.
Det var en supergullig kvinna som tog emot oss och jag fick ett väldigt gott intryck av henne och om byrån, en liten mysig begravningsbyrå!
Vi pratade lite om hur det kom sig att jag ville vara på just en begravningsbyrå osv.
När vi pratat klart om allt mellan himmel och jord så bestämdes det att jag skulle få komma dit och arbetsträna! Så himla roligt..

Idag var min första dag och jag började med en begravning! Jag var med dom och gjorde i ordning inför begravningen med blommor osv. gick väldigt bra för att vara första gången och hon verkade nöjd med min insats.
Jag skulle även ha följt med och lämna kistan till krematoriet men bestämde mig för att ta det nästa gång då dagen tog ut sin rätt med alla spänningar inför den här dagen, har sån galen spänningshuvudvärk nu så jag tror huvudet ska explodera snart.

På måndag ska jag dit igen och då ska jag vara med på en kistläggning, när man gör ordning kroppen och lägger ner den i kistan inför begravning.
Den biten är jag mest nervös för då jag inte vet hur jag kommer reagera, men jag tror nog att det ska gå bra! Jag är i trygga händer känner jag.

Jag känner att det är lika bra att börja med dom här jobbigare bitarna då det ändå kommer komma. Jag vill ju lära mig allt så jag förhoppningsvis kan få ett jobb så småningom!

Midsommar firas här i Fjugesta hos vänner, det blir nog trevligt.
Men också första midsommar utan Oliwer, vi har ju alltid haft honom på högtider (utom julen den har i haft vartannat år) men alla andra har han varit med oss så det kommer bli jobbigt att han inte är med oss, vi ska ju hem till en av hans kompisar.
Allt har ju som sagt en första gång där han inte är med, och jag hatar det!! SÅ mycket hatar jag det!!

Jaja, nu ska vi käka thaimat sen ska vi bara slappa! Vila mitt huvud har största prioritet ikväll.. Men jag är iaf nöjd med den här dagen och mycket nöjd över att jag fixade några timmar på praktiken!
Hoppas ni alla får en fin midsommar med massa kärlek och mys! Och glöm inte att ta hand om varandra <3

Kärlek
Emma



Next »